Och jag finner mig på väg ut på balkongen utan att veta hur jag kom dit typ.
Det är sjuk känsla att automatiken tar över så mycket att man rätt som det är bara står på balkongen och undrar vad man gör där.
Annars är det helt ok. Saknar rörelserna men också kommit fram till hur sjukt inlärt allting med det är. Tar en promenad och känner jag saknar något, sitter på balkongen och känner jag saknar något, slutat jobbet och skyndar mig ut och saknar något. Varje liten rastlöshet, varje litet ögonblick av uttråkning har ciggen lirkat sig in och lagt sig som ”default” lösning.
Det är avprogramering deluxe just nu…