Jag vaknade redan vid 08:30 i morse. Hela veckan har jag vaknat runt nio, mer eller mindre av mig själv varje dag. När jag gick upp kände jag mig lite smått rastlös, och idag var det lite värre än tidigare – svårt att sitta still.
Egentligen borde jag nog ha gått ut och tagit en promenad. Det får nog bli i helgen istället. Då tänker jag gå ut och röra lite på mig.
Annars är det inte så farligt. Jag sitter på balkongen, tar en kopp te och äter en morot. Jag har faktiskt ätit ett helt paket morötter nu. Helt stört.
Suget finns där ibland. Lite sötsug. Jag hade gärna tagit en kopp kaffe också – det var så jävla gott på morgonen. Sen finns det där lilla nästan automatiska muskelminnet som gör att jag hela tiden drar mig ut till balkongen och sätter mig och sen känner att jag saknar något.
De första dagarna använde jag nikotinplåster eftersom jag hade några hemma. Men de senaste dagarna har jag glömt att använda dem, och jag har inte märkt någon egentlig skillnad. Så de kanske inte gjorde så mycket ändå.
Just nu är det mest ett ganska grått sug efter något. Inte direkt olycka, men inte heller någon särskild lycka. Mer ett slags tomt, lågmält sug efter någonting – men det går att hantera. Jag klarar mig utan.
Vädret idag har däremot varit toppen. Snacka om vårkänslor. Synd man jobbar hela dan. 🙁